Den största maritima bluffen i alla tider

Estonia - Livlinan som brast

recension september 2002 av

Anders Björkman

Heiwa Co, European Agency for Safety at Sea

Home

About us

Services

Contact info

News

Order books

Assbook


"Estonia - Livlinan som brast" var en dokumentärserie om 'Estonia' som TV 4 sände den 17, 18 och 19 september 2002. Journalisterna Maria Carlshamre och Johan Brandhammar hade arbetat med dokumentärtrilogin om 'Estonia' till och från sedan 1995.

Serien var ren propaganda - att förstärka tidigare lögner.

I den första delen, "De överlevandes berättelse", beskrevs förlisningen med hjälp av filmbilder och berättelser av dem som fanns ombord under olycksnatten. Där sägs att vädret var hårt hela resan - det värsta i mannaminne - vilket inte var sant. Inte ett ord om att 'Estonia' seglade samma rutt som 'Silja Europa', som seglade snabbare utan problem, och att 'Mariella' var strax bakom 'Estonia' utanför finska sydkusten, eller att Kommissionen hade meddelat en helt annan rutt för 'Estonia' - 15 sjömil söder ut längs den estniska kusten.

Att Kommissionen 1994 gav falsk information om både väder och rutt meddelades ej. Det inte särskilt hårda vädret var efter olyckan.

Att alla överlevandes vittnesmål förfalskades för att passa det officiellt uppfunna olycksförloppet nämndes ej. Den falska vrakpositionen fick glömmas liksom att 'Mariella' kom till den verkliga vrakplatsen redan kl. 01.57. Att 149 personer rapporterades som överlevande ... eller att svenska dykare besökte vraket redan fyra dagar efter olyckan, det kunde man inte ens nämna!

Vad var detta för propaganda?

Den andra delen, "Den vita båten", berättade om Estland 1900-talshistoria och varför färjelinjen till Sverige var så viktig. Inte ett ord om att esterna 1991 lika gärna kunde ta vägen till Sverige via Finland eller att 'Estonia' var totalt sjöovärdig under hela sin existens 1993-1994 (och tidigare 1980-1993) med felaktig livräddningsutrustning och livsfarlig och olaglig vattentät indelning, etc.

Andra delen borde ha hetat 'Den flytande likkistan'.

Den avslutande delen hette "En sjögrav för sanningen" och handlade om det politiska efterspelet. Dokumentärserien presenterade inte någon ny teori om varför Estonia sjönk, nämnde inte ens Heiwa Co:s uppgifter, av följande skäl:

Inga bevis för alternativa teorier

"De alternativa teorier som varit i svang (sic) de senaste åren har undersökts och avfärdats. - Vi har inte hittat några som helst bevis för att de teorierna skulle ha fog för sig",

sade Maria Carlshamre vid en presskonferens (källa Expressen den 13 september 2002).

Detta är naturligtvis ett märkligt påstående - minst sagt. Heiwa Co har varit i kontakt med Maria Carlshamre sedan 1999 och meddelat en massa fel med 'Estonia' och olycksutredningen. Har inte Maria Carlshamre sedan följt riksdagsdebatten den 13 december 2001 eller riksdagsdebatten den 30 maj 2002? Sjösäkerhetsbolaget Heiwa Co har naturligtvis (redan den 15 september 2002) frågat Maria Carlshamre om Heiwa Cos teori - alla väsentliga uppgifter om olyckan är fel - undersökts och om så vore fallet varför den skulle ha avfärdats. Eller har Heiwa Cos teori aldrig varit i svang? Och hur förklara det sprängda hålet i 'Estonia' (se nedan). Carlshamre meddelade följande:

"Tack för att du hörde av dig. I nuläget (sic) kan jag kan bara upprepa det jag sa vid presskonferensen om filmerna: "- Vi har inte hittat några som helst bevis för att de teorierna skulle ha fog för sig."

Vi förhåller oss avvaktande (sic) tills det läggs fram bevis - detta är icke detsamma som att vi anser oss kunna MOTBEVISA alla teorier. Ser fram emot att få se dina bevis, dvs annat än indicier. I övrigt tror jag att det är bäst att vi nu avvaktar tills filmerna faktiskt har sänts.

Med utmärkt högaktning

Maria Carlshamre"

Det är intressant att notera att Maria Carlshamre, med utmärkt högaktning, anser att Heiwa Cos uppgifter i nuläget enbart är indicier, dvs tecken som tyder på något. Men vad intresserar inte Carlshamre. Hon är avvaktande! Men varför då överhuvudtaget presentera en massa gammal propaganda från regeringen? Och inte en enda kritiskt åsikt?

Scoop - vilseledning

Den tredje delen berättade om vad olyckan gjorde för svenskarnas självbild. Bodde vi inte i ett land som var vaccinerat mot katastrofer? Den tog också upp det politiska spelet efter haveriet, men nämnde ingenting om, t.ex. Trafikutskottets eller Konstitutionsutskottets bedömningar 2001-2002, eller hur Styrelsen för psykologiskt försvar fortfarande, efter 18 månaders tystnad, fortfarande inte kan säga hur 'Estonia' sjönk i slutskedet, som de ombetts göra av regeringen redan den 19 april 2001.

Istället 'avslöjade' man att finska sjöfartsstyrelsen skulle ha begått ett fel när färjan såldes till Estland 1992. Det är ett besynnerligt avslöjande. Naturligtvis hade inte staten Finland med 'Estonia's certifiering på ny trad mellan Sverige och Estland att göra, eller ens med en privat försäljning. Scoopen var en vilseledande uppfinning! Hade det inte varit bättre att, t.ex. rapportera om Faktagruppens avslöjanden om det förfalskade hamnstatskontrollprotokollet i slutrapporten (http://www.factgroup.nu/est/finsk.html)?

Svenska Dagbladet kunde inte hålla sig utan publicerade i sin tur 'scoopen' redan den 19 september:

"...Förtjänsten (sic) med Carlshamres och Brandhammars film är att den avslöjar (sic) vad få (sic) hittills har känt till, att Estonia ursprungligen byggdes för att trafikera den relativt kustnära rutten Stockholm-Åbo. Efter det att finländska sjöfartsverket givit klartecken (sic) kunde undantag (sic) göras från regelverkets krav på en extra vattentät vägg innanför bogvisiret. Sjöfartsverket begick dock ett som det skulle visa sig ödesdigert misstag. Myndigheten missade (sic) att utfärda ett särskilt dokument som visade att Estonias konstruktion var avsedd för trafik max 20 sjömil från land. Om färjan skulle trafikera rutter där den mötte mer öppet vatten än så måste den byggas om. En kombination av oförsvarligt handlande och det mänskliga minnets begränsning tycks (sic) ha medfört att något intyg av detta slag aldrig utfärdades innan Estonia i början av 90-talet togs i trafik mellan Tallinn och Stockholm. "

Det är t.ex. märkligt att svenska Sjöfartsinspektionen aldrig noterade 1980-1994 att 'Viking Sally', senare 'Estonia' var felbyggd. Den finska sjöfartsstyrelsen gav heller aldrig något klartecken för undantag - man utfärdade helt enkelt ett certifikat den 16 juli 1980 som tillät 2 000 passagerare för "korta internationella resor" (högst 600 nautiska mil, högst 200 nautiska mil från en hamn). Att det bara fanns plats för 692 personer i livbåtarna struntade Finland och Sverige i - resten skulle hoppa i sjön och simma iland enligt Estoniakommissionen. 22 öppna vattentäta dörrar i 14 vattentäta skott i skrovet tilläts också. Bakom serien stod som sagt journalisterna Maria Carlshamre och Johan Brandhammar, och Brandhammar sade så här vid presskonferensen om seriens upphov enligt Erik Helmerson/TT Spektra:

450 kroppar funna

"Det började när jag tittade på dykarnas bilder från december 1994, de bilder som togs på Sjöfartsverkets order. Då upptäckte jag att det som myndigheterna sa inte stämde, att de döda kropparna skulle se så hemska ut att de anhöriga inte ville få hem dem och att det var oklart hur många man skulle hitta. Dykarna hittade 450 kroppar på tre dygn."

Ett ytterst märkligt påstående av en självutnämnd 'journalist'! Enligt den officiella slutrapporten pp 131-132 hittade och filmade Sjöfartsverkets dykare bara 117 kroppar under två dygn (men anade kanske att flera fanns bakom stängda, blockerade dörrar, etc, dvs passagerare var instängda när fartyget sjönk - visste vi det?).Och vad var det för filmer med 'kroppar' som Brandhammar tittade på? Brandhammars TV4-kollega Joakim Dyfvermark lyckades aldrig finna alla filmer hos SHK utan fick nöja sig med 'sammandrag' utan ointressanta kroppar.

Sjöfartsverkets dykning den 2-4 december 1994 sysslade med helt andra saker än att filma lik.

Maria Carlshamres och Johan Brandhammars dokumentärserie verkar vara beställd av Styrelsen för psykologiskt försvar i dess fåfänga, men hittills lyckosamma, försök att fortsätta mörklägga olyckan.

Spektaklet på presskonferensen visar det. Journalister intervjuade 'journalister' och inga riktiga frågor ställdes. Dokumentärserien är ett nytt bottennapp i den tragiska Estoniaaffären. Vem har betalat Carlshamre att producera smörjan?

Hålet som försvann


Det sprängda hålet (ovan) som Gregg Bemis dykare fann i 'Estonia' och filmade i augusti 2000 och som sedan försvann, när TV4 visade Bemis filmer i november 2000, glömde Carlshamre och Brandhammar bort. Experterna sa att det inte var ett hål och att det därför inte hade filmats!

Sociala regler - tabun - politisk korrekthet - självcensur - folk är dumma

Grebb Bemis är anhållen i sin frånvaro i Sverige för att ha filmat ovan skada - Kommissionen hade ju meddelat att 'Estonia' var oskadad vid stället - för trots yttrande- och tryckfrihet finns det ändå gränser för vad som får lov att sägas i svensk massmedia, menar Claes Arvidsson:

"För det första finns det juridiska gränser. För det andra finns det öppen självcensur som handlar om att massmedia måste ta hänsyn till konsekvenserna för enskilda individer. För det tredje förekommer det också tabun, outtalade gränser som alla initierade vet inte får överskridas. Den som bryter mot dessa tabun anses inte längre platsa i de fina salongerna.

Tabun - och politisk korrekthet - är sociala regler för vad som får och inte får sägas. Som sådana är de skapade. Medierna kan i och för sig skapa sina egna tabun, men centralt är att de inte verkar i ett vakuum utan är delar av en social och politisk kontext inom vars ram staten har en normerande roll i till exempel frågor som rör liv och död, miljöpolitik, invandring och droger. Dynamiken i mediernas agerande ligger i interaktionen mellan olika samverkande faktorer.

Den här typen av tabun är inte oproblematiska. De bygger på en rädsla för att argument i sig inte är nog - att folk är dumma eller att saker blir verklighet bara för att de sägs. Effekten kan bli att viktiga argument tystas ner."

Ett stort tabu är naturligtvis att ifrågasätta den officiella svenska haveriutredningen av 'Estonia'olyckan 1994-1997. Carlshamre har inga invändningar och ifrågasätter ingenting, struntar i överlevandes uppgifter att olycksförloppet var ett annat och avfärdar Heiwa Cos bevisade uppgifter som 'obevisade'.

Dokumentärserien stinker nazist- och sovjetpropaganda! Avsikten är klar - fortsatt fördumning av svenska folket. Bravo Maria - du är en riktig skitstövel. Och vem är denna Brandhammar som aldrig presenteras ordentligt. En journalist? OK, vem som helst kan kalla sig journalist - att klippa ihop en propagandafilm. Och klippa bort obehagliga sanningar. Carlshamre/Brandhammar är ett otäckt par.

Tabut förstärks genom att låta arrestera folk som presenterar korrekta men obehagliga fakta. Svenska regeringen mörklade olyckan - läs sanningen - 1994-1997 och media fortsätter att mörklägga alla ansträngningar att bedöma olycksutredningen 1997 tills idag och etablera sanningen. Sanningen har blivit tabu i Sverige - folk är dumma! Carlshamres serie uppmuntrar det.

Läs istället boken Estoniabluffen som är totalcensurerad i svensk massmedia. Den är inte dum - boken alltså. Läs gärna även Tysta Leken av Knut Carlqvist.

 

Anders Björkman - september 2002

Tillbaka till Heiwa Co start sida
Tillbaka till Heiwa Co Estoniasida