Hotel Raffles ligger på månen därför att Robert A Heinlein placerade det där. I fantasin vill säga. En dag kommer det att bli en naturlig samlingspunkt för författarna i The Raffles Club förutspår L. Neil Smith. Han skulle förmodligen själv vara väl lämpad att presidera över sammankomsten.

Men låt oss börja från början.

Att Milton Friedmans radikale son David dedicerar sin bok The Machinery of Freedom till pappa och till Hayek kan man ju förstå - men var kommer Robert A Heinlein in i bilden, och vem är han noga räknat?

Frågan borde egentligen gälla vem han var, eftersom Heinlein gick ur tiden 1988. Svaret är, ur en friedmansk synvinkel, inte helt okomplicerat. Men några saker kan vi slå fast utan att darra på manschetterna.

Robert A Heinlein var otvivelaktigt en av de mest betydelsefulla och framgångsrika författarna av science fiction genom tiderna. Var han libertarian också? Njaäja, i någon mån. Han var en person som kampanjade för Barry Goldwater, som beundrade Ayn Rand och som producerade ett antal böcker med klart libertariansk orientering. Inte minst The Moon Is A Harsh Mistress (Revolt mot jorden), som beskriver en återupprepning av den amerikanska revolutionen, fast på månen och radikalare. Det är den boken David Friedman anför som en av källorna till sina idéer om hur ett anarkokapitalistiskt samhälle skulle kunna fungera.

I The Moon Is A Harsh Mistress möter vi bland andra personligheter Professorn, som bär drag av både Benjamin Franklin och Thomas Paine och som är revolutionens grå eminens, dess organisatör och dess intellektuelle inspiratör. Heinlein låter Professorn redogöra för sin övertygelse:

"Jag brukar komma tämligen väl överens med randiter. En rationell anarkist tror att begrepp som 'staten' och 'samhället' och 'regeringen' inte existerar frånsett deras fysiska exemplifiering i handlingar utförda av inför sig själva ansvariga individer. Han tror vidare att det är omöjligt att flytta över skuld... eftersom företeelser som skuld och ansvar är saker som äger rum inom enskilda mänskliga individer och i n g e n a n n a n s t a n s."

De flesta av Heinleins böcker är läsvärda, även om inte alla är lika intressanta ur ett politiskt eller filosofiskt perspektiv. Bland mina egna favoriter finns Podkayne of Mars (Marsflickan) och Double Star (Dubbelstjärna). Den sistnämnda är en fartfylld berättelse om kampen för frihandel och tolerans. Marsflickan, å sin sida, har inspirerat J Neil Schulman - en annan libertariansk sf-författare - till en lyrisk kommentar:

"Portrays a fictional society on Venus which is so libertarian that an 11-year-old kid is welcome in the gambling casinos. It also has two of Heinleins best characters including that 11-year-old, who will grow up to be either John Dillinger or John Galt."

Jag kan bara instämma - Heinleins personteckningar, när de är som bäst, är rätt och slätt charmerande och lämnar läsaren med bestående intryck.

Heinlein står tillsammans med Ayn Rand säkerligen främst i ledet av de författare som präglat och fostrat dagens växande libertarianska sf-rörelse. Det finns naturligtvis fler. Individualism och misstro mot auktoriteter är hållningar som återfinns hos många bra författare bland genrens föregångsmän: hos Poul Anderson, H Beam Piper, Philip K Dick och Eric Frank Russel, för att bara nämna några.

I synnerhet Poul Andersons bästa verk rekommenderas varmt både för idéinnehållets och den njutbara språkbehandlingens skull: novellen No Truce With Kings, samlingen New America, romanerna Trader to the Stars och Harvest of Stars. Få kan som Anderson levandegöra en alternativ verklighet och porträttera människor av kött och blod i situationer där det saknas enkla lösningar.

Vi nämnde Ayn Rand. Två av hennes verk hör definitivt hemma inom science fiction. I Anthem beskriver hon ett dystoptiskt samhälle där ordet "jag" bannlysts tillsammans med all individualism. I Atlas Shrugged kan vi läsa den fantastiska berätttelsen om hur samhällets mänskliga motorer går ut i strejk.

"Rand visade oss vad frihet är. Heinlein visade oss hur vi bör använda den", skrev L Neil Smith i en runa vid den sistnämndes bortgång. Smith har varit den drivande kraften i framväxten av en självmedveten och aktiv libertariansk sf-rörelse. Han var med och drog igång The Libertarian Futurist Society som årligen delar ut Prometheus-priset för bästa libertarianska sf-verk/ bok om frihet och som också publicerar ett nyhetsbrev.

L Neil Smith är rörelsens i särklass mest produktive författtare. I sin första roman, The Probability Broach, introducerar han oss för ett universum som återkommer i flera av hans senare verk. Det är ett parallellt universum till vårt eget, där saker och ting steg för steg utvecklat sig något annorlunda, så att framtiden till slut kommit att bli betydligt mera frihetlig än i den värld vi känner.

Bland hans andra böcker kan nämnas den interstellära piratromanen Henry Martin och Contact and Commune, första delen i en trilogi om The Elders - en art av stora mollusker som ligger oändligt långt före oss människor i alltifrån styrelseskick till ölframställning. En jordexpedition möter molluskerna och deras vänner från ett antal olika arter (däribland människor) på en märklig asteroid.

Mötet ger Smith anledning att beskriva en av de faktorer som ligger bakom främlingarnas mycket lyckosamma utveckling - den rättighetsetiska filosofin p'Na som genom årmiljoner av evolution kommit att bli en integrerad del av deras civilisation. En av molluskerna, entreprenören mr Thoggosh, ger ord åt sin egen och hjältens övertygelse:

"In his view, and in my own, p'Na's a fundamental feature of the material universe, no different from the operation of gravity - although quite distinct from foolish artificial laws made up by primitive sapients - and subject to the same process of verification."

F Paul Wilson har presenterat sin egen definition av en libertariansk futurist: någon som anmäler avvikande mening på båda punkterna när han konfronteras med aforismen att blott döden och skatterna utgör säkra inslag i tillvaron. På senare tid har han mest ägnat sig åt att skriva skräckberättelser, men han har också kläckt ur sig ett antal små sf-pärlor varav de intressantaste finns samlade i volymen The LaNague Chronicles. Den innehåller hans berättelser om the Healer samt romanerna An Enemy of the State och Wheels Within Weels.

F Paul Wilson är också mannen bakom en av de många akronymer som florerar inom den libertarianska sf-rörelsen - KYFHO! (Keep Your Fucking Hands Off!). Därigenom ansluter han sig till en fin gammal tradition. TANSTAAFL! (There Ain't No Such Thing As A Free Lunch!) användes flitigt av Heinlein i The Moon Is A Harsh Mistress. I The Great Explosion introducerade Eric Frank Russel MYOB! (Mind Your Own Business!).

Det är väl mycket tveksamt om skräckromanen är ett lämpligt medium för att förmedla libertarianska värden och idéer. Faktum är dock att F Paul Wilson har lyckats ganska bra med den saken, exempelvis i vampyrromanen The Keep. Där för han in intressanta frågeställningar i den tämligen enkla intrigen. Kan man till exempel kompromissa med ondskan? (Gissa själv vad svaret blir...) I en annan av hans skräckisar, The Tomb, introduceras den libertarianske undergroundhjälten Repairman Jack som samlar guldmynt i garderoben och straffar rättighetskränkningar mot betalning eller bara på kul.

Min personlige favorit i "The Raffles Club" är Vernor Vinge. I mina ögon är han en av de bästa och mest originella författarna inom science fiction över huvud taget. 1993 vann han ett delat Hugo-pris (motsvarar närmast en Oscar i prestige) för romanen A Fire Upon the Deep. Den boken är inte lika "politisk" som några av hans tidigare verk, men bär ändå en omisskänlig prägel. Episoden där han beskriver en privat rymdflottas kamp mot en hopplöst övermäktig fiende är till exempel en intressant illustration av tesen att privata rättsagenter i lika hög grad som offentliga vägleds av ickepekuniära hänsynstaganden som heder, kåranda, ära och lojalitet.

I samlingsvolymen Across Realtime har Vernor Vinge riktat ett tack till David Friedman för dennes teorier om hur marknaden skulle kunna administrera rättsskipning. Det kan man förstå efter genomläsningen av novellen The Ungoverned. Eller för den delen efter att ha läst romanerna The Peace War och Marooned in Realtime.

En brinnande lust att ta heder och ära av utvecklingsfiender, mystiker och så kallade miljöaktivister löper som en röd tråd genom de flesta av James P Hogans romaner. Hogan är en person som vet vad han talar om - och som har god förmåga att klä fakta och frihetliga värderingar i slagkraftiga ordalag.

I The Mirror Maze låter han en av sina hjältar sammanfatta diskussionen om tillväxt och utnyttjande av jordens resurser: "The only difference between a shovelful of dirt and unlimited resources is knowledge. And we're sitting on a ball of it eight thousand miles across."

Bland Hogans romaner rekommenderar jag särskilt The Multiplex Man som trovärdigt beskriver en nära framtid där friheten och kapitalismen växer sig allt starkare i öst, medan västerlandet dränker sig i miljömedvetande, paternalism och byråkrati.

Star Trek är en töntig teveserie - plastig, melodramatisk och ofta illa genomtänkt science fiction. Men den innehåller en uppsättning användbara rollfigurer. Den rättrådige kapten Kirk. Den känslokalle och logiskt resonerande mr Spock. Den syrlige dr Bones. Och så vidare. Med dessa karaktärer inklämda i rymdskeppet Enterprise på uppdrag att utforska nya världar kan man knåpa ihop intressanta historier.

Det är precis vad Victor Milán har gjort i sin sensate roman From the Depths, som ingår som bok nummer 66 i Star Trek-serien.

Vattenplaneten Okeanos skakas av ett krig mellan en grupp utbrytare från jorden och en annan intelligent art, susurerna. Det krigiska Klingon-imperiet, universums ärkeskukrar, ställer upp på susurernas sida.

Enterprise skickas ut för att deportera jordkolonisterna, som anklagats för aggressivt uppträdande och miljöförstöring. I verkligheten är läget ett helt annat. Kruxet är bara att bestättningen på Enterprise också tvingas släpa med sig en byråkrat som fullkomligt förkroppsligar begreppet Political Correctnes och som givetvis utgår ifrån att människan alltid måste vara den felande parten i en konflikt med andra arter.

Första problemet som expeditionen stöter på är att försöka komma i kontakt med jordättlingarnas statsmakt - de har nämligen ingen. Byråkraten upptäcker till sin oförställda fasa att de är ogenerade laissez-faire-kapitalister som anser att utnyttjande av naturresurser tillför mer än det förstör.

Victor Milán har bakom sig en brokig karriär som cowboy, progressiv DJ och serietecknare. Men framför allt är han en skicklig och framgångsrik författare. Bland hans tidigare romaner kan nämnas The Cybernetic Samurai och Red Sands.

Milán ingår också i den grupp författare som under ledning av Geroge RR Martin producerar bokserien Wild Cards - varav särskilt volym nummer XII, Turn of the Cards, som är skriven av Milán ensam, rekommenderas (kan läsas fristående).

Hur skulle världen se ut om tyskarna hade vunnit kriget? Brad Linaweaver ger oss svaret i romanen Moon of Ice och introducerar en av litterturhistoriens mest osannolika hjältinnor - Josef Göbbels bortskämda dotter Hilda, som utvecklas till libertariansk frihetskämpe.

Linaweaver har haft störst framgångar som novellförfattare, också i skräckgenren, och har etablerat sig som en person som kan förväntas kläcka ur sig spännande grunkor närhelst någon kommer på tanken att sammanställa en antologi på något visst tema, som exempelvis berättelser mot bakgrund av amerikanska inbördeskriget eller dylikt.

Linaweaver har också, tillsammans med Edward Kramer, gått i land med att sälja in en libertariansk antologi till ett av de större förlagen (Tor) - Free Space, där ett antal av ledamöterna i The Raffles Club framträder, tillsammans med en rad andra intressanta författare.

Abortfrågan är en knäckfråga för libertarianer. I Solomon's Knife prövar Victor Koman en annorlunda ansats och försöker hitta en lösning som borde vara acceptabel även för dem som framhäver den oföddes rätt på bekostnad av den föddes - transoption. Han presterar ingen slutgiltig lösning på problemet, men visar ändå att det faktiskt går att tänka sig att en del gamla knäckfrågor delvis skulle kunna kringgås genom användning av ny teknik.

Koman har aldrig varit rädd för att väcka anstöt. Vad romanen The Jehovah Contract handlar om kan ni säkert gissa.

Koman är också författare till den veterligt enda pornografiska libertarianska sf-novellen. Aktstycket kallades under produktionen Saucer Sluts men publicerades i slutändan som Starship Women och är idag en eftersökt raritet bland samlare.

Ingen redogörelse för den libertarianska sf-rörelsen skulle vara komplett utan J Neil Schulman. Hans båda romaner Alongside Night och The Rainbow Cadenza har rönt stor uppskattning.

Schulman ingår i kretsarna kring Samuel Edward Konkin III och tidskriften New Libertarian. Konkin är den som lanserat idén om "agorism" (efter agora; marknadsplats), där grundtanken är att människor ignorerar det rådande samhällssystemets regleringar genom att agera på den svarta marknaden. Schulman driver också Pulpless.com, som säljer elekroniska böcker på nätet. Pulpless.com har bland annat publicerat Komans uppmärksammade Kings of the High Frontier.

Bland nordiska författare bör man nog placera in Öyvind Myrhe i det libertarianska facket. Tyvärr finns bara ett av hans verk tillgängligt på svenska, novellsamlingen Snön på Nix Olympica. Den är i gengäld mycket läsvärd. Novellen Bull Runnings Krig är ett litet mästerverk som ger en gripande bild av den enskilde människan som kommer i kläm. Jag har sällan läst en så träffande skildring av den aboluta ondskan i alla krig, oavsett syftet.

I Sverige har det skrivits en del bra science fiction som tar upp problematiken kring förhållandet mellan makt och frihet, mellan stat och individ. Karin Boyes Kallocain är ett av de mer läsvärda exemplen. Hon skildrar tyranniet i den stat som slutgiltigt gjort upp räkningen med den "civilistiska kapitalismen" genom ögonen på den kemist som försett diktaturen med ett sanningsserum som gör människornas innersta tankar tillgängliga för korrigering.

Sven Delblancs Moria Land är en svidande uppgörelse med den svenska byråkratin, med socialdemokratin och med eftergivenheten gentemot det dåvarande Sovjetblocket. Kritiken mot jämställdhetstänkandet formuleras i nästan randianska ordalag:

"De skulle släcka solen om de kunde, eftersom vi inte alla kan äga solens skaparkraft och outtömliga kärlek.

Med onda rinnande ögon såg de orättvisans brinnande himlakropp iskyn."

Det finns även i övrigt ett antal enstaka verk inom science fiction som inte är skrivna av libertarianer men som ändå är av intresse för frihetsvänner. Det är verk av typen George Orwells 1984, fast roligare att läsa.

I This Perfect Day (En vacker dag) målar Ira Levin upp bilden av ett samhälle där männniskorna drogats till förnöjelse men förlorat lyckan och meningen med livet på vägen.

Eugen Samjatins Vi är idag en föga läst klassiker, men den tål att plockas fram ur dammet på något välsorterat antikvariat. Samjatin var aktiv kommunist och en av Sovjets mest firade författare tills han skrev Vi. Boken publicerades aldrig i hemlandet och Samjatin drevs i landsflykt.

Vi beskriver Den Enda Staten, innanför Muren, där medborgarna bara är nummer utan individuell frihet. Kärleken är statskontrollerad och inordnad i ett abonemangssystem med små skära kuponger för en timmes samvaro.

Ray Bradburys Fahrenheit 451 går inte att förbise i sammanhanget. 451 är en bra skildring av ett samhälle där staten bränner böcker på bål - en verklighet som sällan ens i etablerade demokratier är mera avlägsen än en månads opinionsstorm i kvällstidningarna mot någon allmänt illa omtyckt tryckt företeelse.

Eric Frank Russel har jag redan nämnt. Missa inte hans The Great Explosion. Det är en dråplig berättelse om världsförbättrare från Jorden som konfronteras med en besvärlig verklighet ute bland stjärnorna. Vad gör man till exempel åt människor som bara struntar i vad makthavarna säger och föredrar att klara sig själva?

Listan kunde göras betydligt längre. Men varför ska man då läsa libertariansk sf?

Skälen kan vara många. En stunds verklighetsutflykt till ett bättre universum kan givetvis vara ett, om än icke särskilt bra skäl. Fast det är klart - ska man ändå läsa en roman, varför då inte välja en som återspeglar sunda moraliska värderingar i livets viktigaste frågor i stället för något fascistiskt eller innehållslöst dravel? För egen del tycker jag att möjligheterna att upptäcka nya tankebanor och gymnasticera sitt intellekt kan vara rätt goda anledningar.

PER ERICSON