Det var en tråkig dag i maj (om vi inte minns fel), solen stod i
moln, som Tobias och Olof hängde i skolans trånga utrymmen. De hade
inte så mycket att göra, strosade mest runt lite. Hur det gick till
är en gåta, men helt plötsligt hamnade de båda gossarna i aulan. Där
bevittnade de någon sorts föreställning, och medans de satt där så
frågade Tobias helt omotiverat: "Men Olof, kan vi inte bilda ett
psykedeliskt band?".
Och det tyckte Olof lät som en väldigt, väldigt tuff idé. De kom in på vem som skulle spela vad och om de skulle bilda
ett band över huvudtaget (sånt som man brukar fundera ikring när man ska
bilda band). Tobbe tyckte att han själv skulle spela gitarr och att Olof
skulle spela bas, något som i Olofs öron lät väldigt mystiskt. "Nej,
jag ville ju också spela gitarr!" kommer Olof ihåg. Olof föreslog då att
Herman, Olofs vapendragare, kunda spela bas i bandet, man kunde ju i
alla fall fråga honom. Tobbe fick dock för sig att Herman skulle kunna spela
trummor, något som Olof ställde sig tveksam till då Herman inte kunde
spela trummor. Föreställningen i aulan tog slut, de båda gossarna gick
därifrån och började strosa omkring i F-husets underbara korridorer.
Plötsligt fick de syn på en krullig hårdrockare, Klas, och kom på att
"Fan, honom kan vi fråga om han vill sätta sig bakom trumsetet". Det gjorde
dem. Klas sa med entusiasm på stämbanden "Lätt!". Detta var tillfället som
han väntat på i hela sitt liv. Så hade då grunden till ännu ett
gotländskt band bildats. En tanke som låg och nötte i dessa av musiklivet
förblindade killars lama hjärnor var "Tänk va häftigt det skulle vara
med en organist (en som spelar på diverse organ) i vårat band! Vi kan fråga
Calle! Han brukar ju sitta i kyrkan och klinka på sin orgel, så han är säkert
antastbar". Och tänk va rätt det hade. Calle satte sojakorven i halsen när han
fick reda på att han blivit uttagen som förste organspelare i det
första psykedeliska bandet på gotland någonsin. Han tackade genast "JA".
Tiden förflöt, och killarna i bandet kom helt plötsligt på att de faktiskt
ville ha ett band, och för att kunna säga det så måste man börja repa.
"Jobbigt", tänkte dem, "ska man hålla på med sånt också". Men trots allt
så gjorde de det ibland. Shysst. En dag när dem befann sig i replokalen
kom Tobbe på att man faktiskt måste ha ett namn, och det första han kom
att tänka på var namnet "Rainbowflowerbuckets". Gossarna skrattade gott
tillsammans och tyckte att namnet lät väldigt fånigt. Men efter ett tag
föreföll namnet ändå vara en riktig höjdare och de bestämde sig för att
döpa sig till det. Sen kom sommaren. Solen sken. Och allt som hör det
till. Man skulle kunna säga att bandet lade sig på is (trots årstiden
och de repade endast vid ett fåtal tillfällen under sommaren.
En dag i september fick 4/5 av bandet tillfälle att spela upp en låt i skolans musiksal.
En väldigt lyckad spelning, med ljusshow och baklängesljudeffekter.
Egentligen kan man säga att hela bandet stod för framförandet, då den femte
medlemmen stod för ljusshowen och spelade baklängesflöjt. Publiken skrek.
Herman slog sönder sin gitarr. Succen var total.
En tid senare stod det klart att RFB skulle byta replokal och förflyttade sig till
ett skumt skyddrum under Korpen. Herman ansåg emellertid att hans färdighet som basist
inte var till bandets belåtenhet och hoppade av. Men bandet levde kvar, för ett tag utan
basist, tills en ung man vid namn Jon antog erbjudandet att spela bas i RFB.
Man repade lite då och då ända tills sommaren då man tog ett break när de flesta bandmedlemmarna
var utspridda lite här och där i världen.
Lagom till skolan tog man upp RFB igen, men denna gång utan Jon på bas. Han dök aldrig upp
till repen och var väldigt svår att få tag på. Glöden i bandet hade försvunnit under
sommaren och det började knaka i fogarna. Klas beslöt sig för att även han hoppa av
och det såg ut som slutet för RFB. Ingen hade lust eller ork att
fortsätta. De medlemmar som var kvar hade alla sida projekt. Tobias likt Olof hade varsitt
synth band och Calle sin orgel. Men så en kulen Januari natt 2000 stod det klart.
Olof och Herman fortsätter med RFB men numera med en lite annorlunda stil. Ett RFB in i det nya
milleniet. En 2000-tals psykedelisk dub tripp......